VANLIGA SJUKDOMAR HOS HUNDEN

Är ett samlingsbegrepp för kikhosta liknande symtom hos hund. Flera olika smittämnen är inblandade. Typiska symtom på kennelhosta är akuta hostattacker. Hundarna hostar ibland så att de får kväljningar och hostar upp vitt slem. Djurägaren tror ibland att hunden satt något i halsen. Ofta har hunden också en kort febertopp i samband med starten av hostan.

De två smittämnen som anses vara de vanligaste orsakerna till kennelhosta, CPiV-2 och Bordetella bronchiseptica, överförs framför allt när en sjuk hund kommer i kontakt med en annan hund så att smittämnen kan överföras via nos mot nos kontakt eller via hosta och nysning. Man kan också överföra smitta via gemensamma vattenskålar, eller bollar, pinnar, leksaker som hunden tar i munnen .

En hund som haft kennelhosta är inte skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle.

En hund som har kennelhosta bör inte tillåtas träffa andra hundar. I fall som beror på en virusinfektion är hunden inte smittförande mer än första sjukdomsveckan. Bordetella bronchiseptica kan dock smitta under många veckor, även efter det att hostan slutat.

De flesta hundar med kennelhosta tillfrisknar utan behandling eller efter behandling med enbart hostdämpande medicin från veterinär. Hunden behöver lugn och ro och ska inte ansträngas under och direkt efter sjukdomsperioden. Det är bra att kontrollera temperaturen på hunden dagligen. Om hunden har kvarstående feber eller får feber igen efter några dagars hosta bör kontakt tas med veterinär. Detsamma gäller om hunden får påverkat allmäntillstånd eller får svårt att andas.

De flesta hundar vaccineras idag mot kennelhosta när de får sin vaccination mot valpsjuka och HCC. Det som i Sverige i dagligt tal kallas ”vaccin mot kennelhosta” är ett vaccin mot antingen bara hundens parainfluensavirus eller ett kombinationsvaccin mot parainfluensa och bordetella. Om hunden ska träna eller tävla eller vistas på hunddagis eller kennel är det en bra idé att hålla hunden vaccinerad mot kennelhosta. Vaccinet ger inte skydd lika länge som vaccinerna mot parvovirus, valpsjuka och HCC så hunden behöver vaccineras mot kennelhosta årligen.

När hunden kräks och har diarré förlorar den vätska. Små eller unga hundar kan snabbt bli uttorkade. Magsjuka kan orsakas av att hunden ätit något den inte tål eller av olika virus eller bakterier.

Om hunden kräks kan det vara bra att helt ta bort maten under ett par timmar och därefter starta med små portioner av lättsmält föda. Ge gärna hunden mat flera gånger under dagen. Vatten är viktigt, men även det kan behöva begränsas så att hunden bjuds små mängder i taget. Vissa hundar vill dricka för mycket vatten på en gång och kan kräkas på grund av det. Små valpar förlorar snabbt sin vätskebalans och kan inte vara utan foder och vatten länge.

Om en hund får diarré bör skonkost eller speciell dietkost ges, eventuellt efter ett par timmars vila från matintag då belastningen på mage och tarm behöver minskas. Däremot är det viktigt att de har tillgång till vatten. Ge små portioner gärna 6-8 gånger under det första dygnet. Öka sedan portionsstorleken och minska antalet mål gradvis under de första dygnen. Då hunden mår bra och har stabil normal avföring, kan det vanliga fodret blandas in.

Det finns bra medel, som lindrar diarré t.ex. Canikur, Diarsanyl. De finns att köpa på apoteket eller hos din Veterinär.

Blir diarrén intensiv, och om den blir blodig, eller om din hunds allmäntillstånd blir dåligt kontakta Veterinär.

Orsakas framför allt av bakterier och jästsvamp. Hos många raser kan den utlösande faktorn bero på tunga hängande öron som stänger in luften i hörselgången och skapar en varm, och fuktig miljö där bakterier och svamp lätt förökar sig. Ibland kan det vara förträngningar i hörselgången som orsakar problem. Vissa raser har även problem med pälsväxt i hörselgången som gör att öronsekret fastnar och samlas i stor mängd.

Hudsjukdomar, framförallt allergi men även tumörer och hormonsjukdomar, kan orsaka störningar i immunförsvaret i hörselgången så att bakterier kan börja växa okontrollerat.

Typiska symtom på öroninflammation är att hunden kliar sig mot örat och skakar på huvudet. Man kan också se att hörselgången och insidan på öronlappen är röd och att det blidas brunt sekret i stora mängder.  Ofta luktar även öronen annorlunda än annars.

Vid återkommande problem bör man fundera på om det kan vara någon annan sjukdom som ligger bakom  tex sköldkörtelhormonsbrist eller allergi.

Enkla otiter (öroninflammationer) kan behandlas med ordentlig och upprepad rengöring av örat med öronrens.  Öronrensen skapar en miljö där bakterier och svamp inte trivs och löser upp smuts så att man kan torka ur det från hörselgången.  Ibland behövs även kortisondroppar för att få ner svullnad och klåda.

Vid en kraftigare inflammation sätter man in receptbelagda örondroppar som innehåller antibiotika och svampmedel.  Även kortison ingår för att lindra klåda och obehag. Dessa droppar löser inte upp smuts så även öronrens som löser upp smuts och skapar en miljö där bakterier och svamp inte trivs behövs.

Fukteksem är en hastigt uppblossande infektion i huden hos hund. Den orsakas av stafylokocker som ingår i hudens normalflora. Ett fukteksem eller ”hot spot” som det även kallas brukar börja som en liten sårig förändring, som snabbt, ibland bara efter något dygn har utvecklats till ett större område med kladdig, hoptovad päls och rodnande hud. Förändringarna ses ofta på hundens huvud, hals och bringa men kan förekomma på andra ställen på kroppen.

Sommartid ses en ökad frekvens av fukteksem. Värme optimerar tillväxtmiljön för bakterierna i huden och en snabb tillväxt av dessa kan ske när det blir varmt och fuktigt i pälsen. Hundar som tycker om att bada orsakar med sin blöta päls ytterligare en gynnsam miljö för stafylockerna. Hundraser som mer frekvent än andra verkar drabbas av fukteksem är retrieverraser, schäfer, rottweiler, newfoundland och cocker spaniel.

När hunden har drabbats av ett fukteksem är det viktigt att raka rent det såriga området samt några centimetrar runtomkring. Att raka rent ett fukteksem är ofta smärtsamt för hunden, det är därför lämpligt att uppsöka en veterinär när hunden blivit drabbad. Veterinären hjälper hunden med smärtlindring/sedering innan rakningen påbörjas och sätter in en lämplig behandling. Om parasiter misstänks vara grundorsaken till uppkommet fukteksem måste dessa också behandlas.

Behandlingen av ett fukteksem varierar individuellt beroende på hur djupgående infektionen är. Såret tvättas rent med t.ex. en klorhexidinlösning och veterinären bedömer vilken typ av lokalbehandling som krävs samt skriver vid behov ut antibiotika. Det är viktigt att förhindra att hunden kommer åt att slicka eller riva på såret. En del hundar har återkommande problem med fukteksem. För att undvika återfall är det viktigt att vara noggrann med hundens pälsvård. Torka hunden ordentligt efter varje bad. Borsta också igenom hundens päls regelbundet, på så vis avlägsnas död underull och pälsen blir luftigare.

I det typiska fallet söker djurägaren hjälp för att jakthunden plötsligt tappat luktsinnet och inte tar tydliga spår. Ibland uppvisar också hunden de för noskvalster typiska inåtgående nysningarna.

Noskvalster har blivit en allt vanligare förklaring till varför jakthunden plötsligt inte fungerar under jakten. Och visst vore det enkelt om så alltid var fallet. Ett dåligt luktsinne kan också vara tecken på en övre luftvägsinfektion (förkylning) där vila är den första behandlingen. Det är därför viktigt att låta veterinärundersöka sin jakthund vid symtom på ett dåligt luktsinne och/eller nysningar. Det är också därför veterinären alltid låter undersöka hunden innan preparat mot noskvalster skrivs ut.

Det finns många påståenden om noskvalster – bland annat var det en djurägare som var helt övertygad om att noskvalster faktiskt kunde spridas med luften från grannens hund till hans. Det känns viktigt att så här mitt i jaktsäsongen reda ut vad som är sant och inte om de små parasiterna.

Vad är egentligen ett noskvalster?

Noskvalster är en liten parasit som lever i hundens nos och bihålor. Noskvalstret är ett ovalt ca 1 mm långt spindeldjur som precis är synligt för blotta ögat. Det trivs i fuktiga och varma miljöer och är känslig för torka och kyla. Man ska därför ha tur om man får se ett noskvalster!

Trots att man känt till parasiten sedan 40-talet är dess liv fortfarande till största delen okänt. Vad man vet är att parasiten lever hela sitt liv i hundens nos/bihåla och har en livscykel (från ägg till att själv lägga ägg) som troligen sträcker sig över 3 veckor.

Har noskvalster blivit vanligare?

Den första rapporten om parasitens existens kom från USA 1940. År 1971 beskrev veterinärer i Sverige för första gången fynd av noskvalster hos hundar i Europa. I dagsläget har förekomst av noskvalster rapporterats från i stort sett hela världen. Av okänd orsak är det framförallt i Sverige och i Norge som man anser att parasiten orsakar problem hos hundar.

I vilken utsträckning smittan finns i Sveriges hundpopulation är okänt – en studie visar att så mycket som var femte hund bär på noskvalster och att det ofta  är hundar över 3 år som drabbas. Det förefaller som om noskvalsterinfektion blivit vanligare i Sverige, kanske beroende på att den ökande hundpopulationen också underlättar smittspridningen.

Smittspridning

Man vet inte säkert hur smittspridningen av noskvalster sker. Den vanligaste smittspridningen sker troligen genom direktkontakt och då genom att kvalster kryper från en smittad hunds nos till en osmittad hunds nos. Man tror att även indirekt smitta kan förekomma eftersom parasiten under gynnsamma förhållanden (fuktigt och varmt) kan överleva flera veckor utanför hunden. I en kallare miljö dör parasiten inom ett dygn. Någon luftburen smitta förekommer inte. Vad man vet drabbar parasiten inga andra djurslag.

Symtom

Hundar med noskvalster kan uppvisa olika symtom men vanligen rör det sig om symtom från de övre luftvägarna i form av ex nysningar, fnysningar, inåtvända dragningar och försämrat luktsinne. Det vanligaste och mest typiska symtomet för en noskvalsterinfektion är de inåtvända nysningarna.  Intensiteten i symtomen varierar, dels hos den enskilda hunden och dels från hund till hund. Allmäntillståndet är oftast opåverkat.

Diagnos

I samband med obduktion är det lätt att ställa diagnosen noskvalsterinfektion, men när det gäller den levande hunden kan det vara desto svårare. I dagsläget finns det inte någon enkel och pålitlig metod utan oftast får djurägaren nöja sig med en på symtomen baserad sannolikhetsdiagnos och efter en allmän veterinärundersökning för att utesluta en övre luftvägsinfektion. Forskning för att genom ett blodprov kunna konstatera förekomst av noskvalster pågår och kommer förhoppningsvis att ge veterinären en enkel metod att ställa diagnosen.

Behandling

Sedan slutet av 80 talet används det parasitdödande preparatet Ivermectin (ex Ivomec) som behandling av noskvalsterinfekterade hundar. Preparatet är dock inte registerat för användning mot noskvalsterinfektion hos hund. En del individer inom ffa vissa raser (ex collie) är känsliga för Ivermectin och dödsfall har förekommit.

På 90 talet genomfördes därför studier för att hitta alternativa  behandlingar. Vanlig behandling är nu Stronghold parasitbehanling.